Gropar, gropar och åter gropar....

Denna vecka har som sagt gått i groparnas tecken och framför allt har det handlat om våra bengropar. Flera stycken har undersökts denna vecka och vi har fortfarande några kvar. Vi vill inte missa några ben, så vi fortsätter att samla gropinnehållet i preparatpåsar för att sedan plocka ut benen inomhus efter fältsäsongens slut. Eftersom vi arbetar under tidspress finns det inget utrymme för att plocka benen i fält. Dessutom finns det risk för att väder och vind kan försvåra benhanteringen. Den stressade amöban (det utomordentligt proffsiga tältet) fungerar som skydd då vi grovsållar innehållet i våra bengropar. Föremålet i fråga förtjänar en eloge på denna blogg.

Ellinor vid den mindre stressade amöban.

Foto: Norrbottens Museum

Förutom bengroparna undersöker vi även en kokgrop som vi av en händelse påträffade mitt på undersökningsområdet. Ofta har kokgropar en vall runtom (gropens utrensade innehåll), något som gör dem enklare att känna igen. Vår kokgrop hade däremot ingen vall att tala om, och dessutom är hela undersökningsytan full av gropar som mestadels är resultatet av rotvältor. Tack vare ett provstick med en jordsond, kunde vi konstatera att vår grop innehöll sten. Efter att Eva och Daniel rensat och undersökt gropen råder det ingen tvivel om att det handlar om en kokgrop. Gropen innehåller en stor mängd skörbränd sten varav de flesta är mycket stora. Det verkar som om gropen inte rensats ut efter den senaste användningen, något som kan vara en orsak till att vallen är så otydlig. Under de skörbrända stenarna kan man se det karaktäristiska kollagret som är reslutatet av den eld som under förhistorien hettat upp gropens stenar.

Eva och Daniels kokgrop. Foto: Norrbottens Museum

En annan anläggning som förbryllat oss mycket är A3:an. Innan nedgrävning bestod anläggningen av ett stort område (ca 5x6 m) med skörbränd sten. Stenarna låg i några koncentrationer och även sporadiskt över ytan. Vår käre grävledare Olof beslutade att vi skulle dra en korsprofil genom anläggningen eftersom vi inte hade en aning om vart dess huvudsakliga aktivitetsyta låg.

Korsprofilen genom A3:an. Foto: Norrbottens Museum

På ovan foto kan man se att ytorna mellan profilbankerna har grävts ner och de skörbrända stenarna har avlägsnats. Vi lämnade en profilbank för att kunna lokalisera eventuella nedgrävningar som kan indikera anläggningens aktivitetscentum. Tyvärr kunde vi inte se några nedgrävningar i profilerna, så jag (Mirjam) gav mig i kast med att dokumentera profilerna. För att kunna rita hela profilerna var jag tvungen att gräva bort delar av profilbanken i korsets centrum allt eftersom jag ritade. Till min förvåning dök det då upp en nedgrävning mitt i korsprofilens centrum!! Det visade sig vara en grop innehållande skörbränd sten och kol. Nu har vi lite mer kött på benen inför tolkningen av denna anläggning. Vi kommer bl.a. att göra litteraturstudier för att se om vi kan finna liknande anläggningar från andra undersökningar av boplatser från järnåldern.

Nedgrävningen i mitten av A3:ans korsprofil.

Foto: Norrbottens Museum

Undersökningen av Lokal 39 har resulterat i en mängd fynd, närmare bestämt mer än 2000 fyndpåsar hittills. Nästa vecka kommer jag att gå igenom fyndpåsarna som innehåller material som är känsligt för fukt, bl.a. keramiken. Vi vill inte att fragment och skärvor ska falla sönder, så de kommer att placeras i fyndlådor redan nu så att de kan torka ordentligt. Andra material som t.ex. sten kan ligga kvar i fyndpåsarna fram tills vi påbörjar fyndhanteringen efter fältarbetets slut. Nästa gång jag skriver i denna blogg kommer jag att presentera lite av fyndmaterialet.

På återseende
/Mirjam