fredag 21 november 2008

Enden er naer...

"Folk sier att enden er naer, at domeda'n den komer..."
(Kim Larsen ur albumet "Forklaedt till voksen")

Nej, domedagen är inte här, men nästan. Regelmässigt har jag nu glömt att förnya bloggen vid det tillfälle jag lovat. Nu, nästan en månad senare så är det i alla fall dags. Förresten är det nog den sista gången som jag kommer att glömma bort bloggen, slutet är nämligen nära på rapportjobbet med Haparandabanan.

Sedan sist så har det hänt, att vi har fått rapporten från GAL på de analyserade slaggbitarna och de metallföremål som vi skickade ner till Uppsala i våras. Kortfattat kan man säga att järnhantverket häruppe i norr har varit väldigt avancerat för sin tid. Det är ett hantverk som frambringat fullvärdigt stål, som är minst lika bra eller till och med bättre än de produkter som tillverkades i mälardalen under samma tid. Olika härdningar och bearbetning av järnet har gett olika grad av hållfasthet, hårdhet och seghet i ett och samma föremål, på ett sätt som verkligen visar att smeden visste vad hon eller han gjorde! Urhäftigt är ordet som jag söker! På Lokal 39 har vi inte järnframställning ur malm, men däremot så har vi delar av lupp-material. (Luppen är så att säga den första järnklumpen som man får ut vid järntillverkningen efter att man smält malmen). Eftersom det rimligtvis är smidigare att frakta halvfabrikat i form av ämnesjärn än osmidiga råfabrikat - som luppar - så borde själva järnframställningsplatsen också ligga nära de boplatser vi undersökt. Namnet "Järnbacken" verkar ha långa anor, och mera substans än tidigare med de här resultaten.

Arbetet är nu i en avslutande tolkningsfas, där boplatsernas organisation (både inom boplatsen, och deras lägen i den dåtida miljön), näringsfång, kulturinfluenser och teknologi står i fokus. Carina plöjer igenom mängder med referenslitteratur för att försäkra sig om att de resultat som kommit fram under Haparandabaneundersökningarna verkligen håller för en kritisk granskning. Arkeologi är inte en exakt vetenskap där de olika delarna "i matematiktalet" alltid ger samma definitiva svar. Snarare är det så att den som lägger fram flest och bäst bevis på att hon har rätt, också är den som har mest rätt. Därför dröjer offentliggörandet av rapportens resultat ytterligare en månad. Carina och Frida har fram till sista december på sig att leverera rapporterna till länsstyrelsen över Lokal 7, Lokal 20 och Lokal 39. Sedan när den blivit godkänd kan vi sprida budskapet.

Nästa blogg, som förmodligen är den sista kommer i början på januari. Jag har fått löfte om att Carina själv ska skriva den, och att hon där ska släppa fram resultaten.
Om inte så hörs vi då, annars tackar jag för mig här och nu.

Med vänliga hälsningar till alla som varit intresserade. Det här har varit mycket trevligt.
/Olof Östlund

fredag 6 juni 2008

Fältsäsong - rapportarbetet ligger nere.

Ännu en gång har jag glömt bort att skriva bloggen vid den tidpunkt som jag tänkt mig. Här kommer en summering ändå på vad som hänt sedan sist.

Carina har skrivit ytterligare text till rapporten, jag har inte sett hur mycket, men jag anar att det håller på att vara ganska omfattande. Mirjam har gjort klart anläggningsbeskrivningarna både på Lokal 20 och Lokal 39. Vi gick gemensamt igenom förra veckan hur vi ska tolka/kalla de enskilda anläggningarna så att vi har samma bedömning för båda lokalerna. Mirjam kommer nu att ta med sig ritningar från ett urval av anläggningarna för renritning. Hon kommer att arbeta med dem på kvällstid under fältsäsongen. Uppåt 20 ritningar av omrkrng 70 ska renritas. Alla ritningar kan inte beredas plats i rapporten, men det är viktigt att varje anläggningstyp blir representerad. Jag har själv sysslat litet ytterligare med spridningskartor, och håller nu på att komma ned på detaljnivå. Jag bryter ut kategorier av mer och mer specifik art ur fyndlistan. I stället för att markera ut stora kategorier som "L39, all kvartsit" eller L39 all slagg" så handlar det nu om exaktare sökningar som "L39, kvartsitskrapor" eller "L39 droppslagg". Det håller på att framträda tydliga mönster tillsammans med de dateringar vi har, och det är nu det verkligen börjar bli spännande. Nästan allt det vi gjort tidigare i rapportarbetet har handlat om att sortera och gå igenom för att skapa tillförlitliga listor där bedömningen är likvärdig genom hela fyndmaterialet. Det har varit ett enformigt arbete, men när vi nu använder de listorna och letar fyndkategorier med sökord som t ex: Sakord, Material, Vikt, Färg eller Antal, så betalar det sig mångdubbelt när spridningskartorna ploppar upp på dataskärmen efter den där sista knapptryckningen. Frågor som "är det möjligt att med fyndkategorier avgöra vad som är en smideshärd?" börjar nu gå att svara på. Likså frågan om stenteknologins samtidighet eller ej med järnhantverket. Jättehäftigt!

Nu är emellertid sommaren här, och vi bryter allt arbete med rapporter under fältsäsongen. Arkeologerna på Norrbottens museum har ett flertal andra uppdrag som pockar på uppmärksamhet. Fornminnesinventering, långa arbeten med schaktkontroller i kulturlager från medeltid och historisk tid i både Öjebyn och Gammelstad, utredningar vid Morjärv och Överkalix bara för att nämna några saker som vi har inplanerade.

Bloggen kommer därför att vila fram till september eller oktober. Vi på Norrbottens museum vill därför önska er en riktigt trevlig sommar.
Vi hörs till hösten...

/Olof

torsdag 8 maj 2008

Att förstöra forntida föremål i vetenskapens namn!

Hej igen, nu har vi återigen glömt bort bloggen för allt jobb, men här kommer det ett inlägg som är en vecka försenat.

Vi närmar oss nu sommartider även i Norrbotten, vilket innebär att en hel del nya jobb kräver uppmärksamhet i form av planering och kostnadsberäkningar. Men vi strävar på i det längsta med arbetet med Haparandabane-rapporten. Vi har kvar att skicka in ytterligare några prover för C14 datering. Vi försöker använda dem så effektivt som möjligt, så att vi med de sista provernas hjälp kan bekräfta eller förkasta tveksamheter som ett par tre av de tidigare dateringarna gett upphov till.
Frågorna är av typen: "Är det verkligen möjligt...? Jag har aldrig hört talas om att den typen av föremål/anläggningar/material blivit daterade till den tiden! Är det något fel med dateringen? Det borde vi kolla upp!"

Så med de sista dateringarna försöker vi se till så att de fyller så många syften som möjligt. Huvudsyftet med dem är dock att ge oss klarhet i metallhantverkets ålder på Lokal 39. Lena Grandin på GAL i Uppsala har plockat fram kolfragment som har blivit inneslutna i slagg under järnhanteringen, och dessa ska nu dateras. Något som också ska dateras är några av de metallföremål som vi har hittat på Lokal 39. Bland annat holkyxan innehåller tillräckligt mycket kolhaltigt järn (d v s stål) för att vara möjligt att datera. Holkyxan har enligt Grandin blivit härdad efter att den fått sin slutgiltiga form, d v s blivit upphettad en sista gång och sedan snabbt blivit avkyld, och sedan sannolikt värmebehandlats en gång till för att inte bli spröd. Holkyxan har alltså tillverkats av någon som kan det här med järn, och det vore därför mycket intressant att veta hur gammal den är.

Grandin har skickat bilder på de föreslagna snitt de kommer att göra i föremålen för att kunna plocka ut daterbart material. Det är inte utan att jag och Carina drog efter andan. "Så stora snitt, och så mycket! Inte kan vi väl förstöra de här föremålen...!?!" Men det är så det är: Föremålen i sig är fina, men den vetenskapliga informationen som vi kan få genom att låta datera dem är mycket mera värdefull än utseendet på föremålen. Vi har för övrigt tänkt oss att restaurera föremålen efteråt och låta lägga in ersättningsmaterial i snitten som visar vad det är som har tagits bort, ungefär på samma sätt som Wasa-museet ersatt saknade träbord på Wasa-skeppet med trä i en annan färg, för att visa vad som saknas utan att skeppet ser ut som en schweizerost.

Mirjam håller på med anläggningsbeskrivningarna nu från lokal 20 och 39. Inte ett helt lätt arbete med tanke på ett antal mer eller mindre svårlästa handstilar. Min är väl som vanligt en av de värre, men jag är sannerligen inte ensam! Carina fortsätter textproduktionen i rapporten, också det ett digert arbete. Jag själv har gjort klart genomgången av fotografier, och har rensat bort dubletter och bilder som saknat relevans, eller varit för oskarpa för att spara. Jag har dessutom gått igenom fotoböckerna för att göra dem läsliga för museets registreringsavdeling, som ska registrera våra bilder och skriva fotolistor. Just nu sitter jag och laborerar med olika fyndkategorier och olika sorters material i fyndlistorna. Tanken är att vi med ett knapptryck på datorn, ska kunna se en spridningsbild på en karta var alla skrapor av mörk kvartsit finns, eller var alla kvartskärnor finns, eller var de flesta glödskalen påträffades. Sådana spridningsbilder betyder mycket för tolkningen av boplatserna i kombination med dateringarna.

De sista C14-dateringarna dröjer ett tag. Senast jag hörde någonting om kötiderna hos laboratorierna så pratades det om omkring 12 veckors väntan. Vi har därför fått vår rapporttid förlängd av länsstyrelsen, och den ska vara färdigställd senast den 1 november. Under sommaren kommer vårt eget arbete med rapporten att gå på sparlåga i väntan på de sista analyssvaren, och sedan sätter vi fart igen till hösten.

Jag har emellertid för avsikt att göra ett inlägg till innan sommaren börjar på allvar, i månadsskiftet maj/juni.

/Olof

tisdag 1 april 2008

Fynd till tusen!!

Vi är nu äntligen färdiga med registreringen av alla fynd! Det har varit ett drygt jobb, där Mirjam och Olof gjort den allra största delen. Totalt sett landade vi på över 4600 fyndposter och då kan varje fyndpost innehålla mer än ett föremål!

Fynden består till största delen av avslag i kvartsit och kvarts, dvs rester efter redskapstillverkning, tätt följt av rester från metallhantering i form av bl a slagg. Det som slår en när det gäller fyndmaterialet är att vi har väldigt lite formella föremål som t ex skrapor och knivar i stenmaterial, vilket är rätt konstigt med tanke på den stora mängden avfall från stensmide som finns på de båda boplatserna. Man undrar ju vad man egentligen tillverkat på platserna?

Intressant är också att resterna efter stensmide och metallhantering ligger inom samma områden på boplatserna. Det för oss till en av våra frågeställningar där vi bl a ska försöka belysa hur övergången från stensmide till metallhantering såg ut/gick till och vad det fick för konsekvenser för det förhistoriska samhället?

Eftersom undersökningarna har gett ett så omfattande fyndmaterial och har en så stor spännvidd i dateringarna har vi fått en unik möjlighet att utföra lite mer omfattande studier kring järnåldern i Norrbottens kustland. Den stora utmaningen som ligger framför oss nu är att kunna relatera allt fyndmaterial till de dateringar som vi fått - ett arbete som man ser fram emot med skräckblandad förtjusning! Till vår hjälp har vi datorn som kan trolla fram de mest fascinerande spridningsbilder, nedan kommer ett smakprov.


© Norrbottens Museum

Bilden visar spridningen av kvarts (gröna prickar)- och kvartsitavslag (röda prickar) samt slagg (lila prickar) på lokal 39. Det man tydligt ser är att det finns en uppdelning och separering av stenmaterialet över boplatsytan. Om uppdelningen är ett resultat av att platsen nyttjats under olika tidsperioder eller att man medvetet separerat stensmidet i de olika stenmaterialen under samma tidsperiod återstår att analyseras.

Nästa blogginlägg kommer i månadsskiftet april/maj.

/Carina

fredag 29 februari 2008

Analysresultat och museet som arkeologisk kunskapsbank

Nu börjar äntligen resten av de efterlängtade analysresultaten komma till oss. Tidigare har vi fått information om Leif Jonssons osteologiska analys (ben-analys)och så GAL:s preliminära genomgång av slaggen.

Men i onsdags fick vi så 34 st Kol 14 dateringar via mail från Polen. (Lokal 20: 13 dateringar, Lokal 39 : 21 dateringar). Dateringarna sträcker sig från ungefär 1000 f Kr till ungefär 1000 e Kr. (f Kr = före kristi födelse, e Kr = efter Kristi födelse). Spannet på dateringar ligger inom rimlighetens gräns, kanske med något enstaka undantag. Vi ska titta närmare på några dateringar som eventuellt kan ha felkällor. I vilket fall som helst har vi nu ett styvt jobb att pussla ihop dateringar med lämningar, och att sedan göra tolkningar på detta.

Vi har också fått analysresultat från Sven Isaksson på Stockholms universitet, som har utfört fettsyre-analyser på vår keramik. Även där har vi saker att fundera över, kanske inte när det gäller keramikens användning, utan snarare vad som man förvarat/tillagat i dem.

I övrigt fortsätter vi med det sista av genomgången av stenmaterialet, och väntar oss att bli färdiga med det under nästa vecka. Sedan kommer vi att börja med renskrivning av anläggningsbeskrivningar och renritning av ritningar. Det är mycket material som ska tas om hand, både när det gäller de saker som vi grävt upp ur marken, och när det gäller arkivmaterial. Som institution har Norrbottens museum en väldigt bra utgångspunkt att just förvara både fornfynd och arkivmaterial för framtiden. För att framtidens forskare ska kunna titta på (och kanske omvärdera vår grävning) måste föremål, fotografier, ritningar och anteckningsböcker finnas kvar i all framtid. Museet har i motsats till en del privata arkeologiföretag både arkiv och magasin som klarar den uppgiften.

Vi gör nu ett rejält hopp till nästa gång ett nytt blogginlägg publiceras. Det sker i månadsskiftet mars/april, om det inte händer någonting oförutsett under de närmaste veckorna.

/Olof

söndag 17 februari 2008

I väntan på...

Eftersom vi är totalt uppslukade i det vi gör så glöms saker ibland bort, t.ex. fredagens blogg. Å andra sidan finns det inte så mycket att rapportera om. Vi fortsätter med samma sysslor som veckorna innan, med fyndhantering av stenmaterialet. Att notera är att vi har väldigt få föremål i allt detta avslagsmaterial av kvarts och kvartsit. De föremål som vi har hittat är nästan enbart skrapor, och hårt nötta sådana. Det verkar som om de har varit så välanvända att de helt enkelt kastats tillsammans med annat avfall. Det är i alla fall så det känns just nu innan vi faktiskt har fått se en spridningsbild på var de ligger.

Carina har kämpat med spridningsbilder, men då bara på slagg och metallrelaterade fynd, för att underlätta för GAL när de går igenom det materialet. Det kan väl sägas att Frida och Åsa har stöttat Carina när dataprogrammet Arc-GIS krånglat som mest...

Någon gång på fredagseftermiddagarna brukar vi också få mail eller telefonsamtal från Ronny som sitter på Västerbottens museum i Umeå och jobbar. Han förklarar då för oss hur han löst problem med inmätningarna som gjordes ute i fält, och efter ett par extra förklaringar brukar vi till sist förstå varandra. Det kan vara svårt med kommunikationerna när man inte sitter på samma ställe.

Under nästkommande två veckor kan vi kanske, eventuellt, förhoppningsvis, få svar från Polen angående kol-14 dateringarna. Alla tankar och tolkningar som vi har på våra två boplatser hänger ju väldigt mycket på vilka lämningar som kan knytas till varandra i tid. Det ligger en längtan i luften efter det där svaret...

Nästa blogg borde ligga ute på nätet den 29 februari.

Vi hörs!
/Olof

måndag 4 februari 2008

Ett mail från GAL

Vi fick i fredags ett mail, en första kommentar på den slagg och de smälta sandklumpar som vi skickat till GAL i Uppsala, efter Lena Grandins besök hos oss. Nu har Grandins kollega, Annika Willim, gjort en första nogrannare genomgång av materialet. Än så länge har det enbart handlat om en okulär (att titta) genomgång, med som mest en stereolupp till hjälp, enligt vad jag förstår.

Materialet består av slagger, järn, sintrad sand, sten lera och malm. Samtliga slagger i materialet kan - troligtvis - kallas för smidesslagger. Det finns också smidesskållor och delar av smidesskållor, och så finns det glödskal som bildas vid sekundärsmidet när ett föremål bearbetas på städet. Den största andelen av den registrerade slaggen är sk fluten slagg som runnit ur likt stearin. Den typen av fluten slagg förekommer på vår undersökningsyta i former som är typiska för smide, men fluten slagg förekommer också vid reduktion av malm. Dörren för järntillverkning är alltså inte helt stängd, vi får se vad resten av analyserna ger för resultat.

Bland de smälta slaggerna finns bitar med avtryck av bottnar på anläggningar, men också avtryck från kol, strå, gräs och sten.

Det som kom som en liten överraskning vid den okulära genomgången är att det finns en slaggbit där grönärgade droppar satt fast. Det skulle kunna vara fragment av korroderad koppar eller en kopparlegering (t ex brons). Det vore jättekul om det är koppar och att det kanske då också går att säga om bronsspännet som vi hittade är tillverkat på platsen. Men vi ska inte gå händelserna i förväg, först måste ytterligare analyser till på de gröna dropparna, så att det inte visar sig vara någonting annat.

GAL har också kunnat se järnklumpar, eventuella fragment av järnföremål eller ämnesjärn. Är det ämnesjärn som har importerats, eller har det trots allt producerats på platsen eller i närområdet? Vi har plockat in ett antal svartbruna klumpar (järnutfällningar) som kan vara malmbildningar (myrmalm), men inga av klumparna har rostats, de har alltså inte förberetts för att reduceras i en blästugn.

Vi ska nu från vår sida komplettera med litet mera information till Grandin och Willim, så att det går att få ut mesta möjliga av resten av analysarbetet.

Nästa blogg dyker upp fredagen den 15 februari.

/Olof

fredag 1 februari 2008

Stenkul...

Det här blir verkligen en kort blogg. Kom i sista stund på att det är två veckor sedan jag skrev förra bloggen.

De senaste två veckorna kan sammanfattas med: Vi arbetar på med samma saker ännu, främst registrering av sten. Ni kan här nedan se ett tjusigt upplagt avslagsmaterial i kvartsit från Slagplats 1 på lokal 39, från en av fyndpåsarna. Just de här fynden hittades under avtorvningen, i de torv och jordmassor som grävmaskinen skalat av. Fynden låg alltså väldigt ytligt.

Återkommer redan på måndag, ty vi har fått ett första, preliminärt analyssvar från Lena Grandin på GAL angående slaggen. (Vad sägs om den cliff-hangern!)

/Olof


© Norrbottens Museum


© Norrbottens Museum

fredag 18 januari 2008

Vardagslunk efter helgerna.

Vi har nu varit igång i två veckor efter jul, nyår och trettondagshelgen. Det har inte hänt så mycket som är värt att berätta om, eftersom det mesta nu handlar om fyndregistrering. I första hand är det stenmaterialet som jag och Carina håller på med. (Mest jag just nu, eftersom Carina är litet mera splittrad av allting annat som måste ordnas i haparandabananprojektet, och därtill det övriga museiarbetet). Vi går igenom samtliga fyndpåsar, flyttar över innehållet till fyndaskar, och i de fall där flera fynd finns i samma påse, så får de separata fynden egna fyndnummer. En fyndpåse med avslag kan generera ytterligare fyndnummer om det bland avslagen finns t.ex. en kärna (den delen av stenen som avslagen slogs ifrån när sten-smeden arbetade), eller en skrapa, eller ett annat föremål, eller om materialen i påsarna är blandade (kvarts eller kvartsit). Det ursprungliga antalet fyndposter (3856) kommer att bli betydligt fler, men samtidigt så sorterar vi bort sådant som har tagits in av misstag t.ex. när vädrets makter har gjort det svårt att urskilja fynd från annat i regnkladdig sand.

Mirjam har gått igenom stenmaterialet klart på lokal 20, och håller nu på att fyndregistrera det benmaterial som inte skickats till Leif Jonsson, osteologen.

Ronny på Västerbottens museum jobbar nu för fullt med att göra spridningskartor över skärvstenen på lokal 20 och lokal 39, och kommer när vi är klara med fyndlistorna också att göra spridningskartor över var de olika fynden ligger på boplatserna. Ett drygt jobb det också...

Vi har nu skickat det sista av det material som ska analyseras av experter som inte jobbar på Norrbottens museum, den sista sändningen var slaggmaterialet till GAL i Uppsala. Frakten gick minst sagt snabbt, vi skickade fyra trettiokilospaket på morgonen, och Lena Grandin tog emot dem vid lunchtid! Nu återstår att vänta på resultaten av analyserna, och sedan fundera över vad resultaten betyder för tolkningen av boplatserna. Det är då analysresultaten kommer till oss, som vi kan återuppta tankeverksamheten på allvar. Just nu under arbetet med fyndregistreringen, sköter hjärna och kropp sig själva, känns det som.

Helst av allt skulle man vilja hålla det tempo som filmsnuttarna nedan "bevisar" att vi höll under grävningen... Klicka på bilderna!

Nästa blogginlägg kommer om två veckor.

/Olof


Att Daniel och Joel i somras höll det här tempot beror...
(foto: Daryoush Tahmasebi, © Norrbottens Museum)


..nog mest på att Olof visade vilket tempo som skulle hållas!
(foto: Daryoush Tahmasebi, © Norrbottens Museum)