torsdag 30 augusti 2007

Höstvindar, förhistoriskt godis och keramik!

Denna fältvecka har varit kall! Det känns att det blivit höst så det gäller nog att ikläda sig långskalsonger hädanefter. Veckans fynd värmde däremot kropp och själ. Anna Å hittade nämligen ett förhistoriskt tuggummi. Föremålet i fråga består av en bit kåda med tandavtryck. Här kan man verkligen tala om att historiens vingslag ger arkeologen ståpäls. Fynden från de senaste dagarna skiljer sig i övrigt inte från det tidigare materialet.

Jag (Mirjam) däremot har svikit mina hårt arbetande fältkollegor genom att jobba inne på Norrbottens Museum i veckan. Upphittad keramik från både Lokal 20 och 39 behövde akuthanteras så att inte fukten skulle förstöra skärvorna. All keramik som hittats har slagits in i silverfolie för att inte förorenas inför eventuellt kommande analyser. Man kan t.ex. utföra fettsyreanalys som kan tala om vilka typer av fetter som trängt in i keramiken, och följaktligen få en indikation på kärlens användningsområden. Dessutom går det att datera keramik på vars yta det fastnat sot och kol. Efter att keramiken folierats placeras den i fyndpåse, på vilken relevant information (fyndnummer, kontext etc) kan antecknas. Problemet är att all fukt också stängs inne i påsen och extra vått blir det naturligtvis då det regnar. Jag har alltså under denna vecka gått igenom alla påsar med keramik och placerat innehållet i fyndaskar klädda i silverfolie. På så sätt får keramiken en chans att torka.

Det har verkligen varit intressant att gå igenom keramiken. Man får en helt annan överblick då man har allt material framför sig. På både Lokal 20 och 39 har vi tre olika typer av keramik; asbestmagrad, glimmermagrad och hårmagrad keramik. Som vi nämnt på en tidigare blogg är magring det material man man blandar in i leran för att lättare kunna forma kärl och för att kärlet ska hålla bättre. Man kan säga att det rör sig om en slags armering. Vissa av skärvorna har även dekorerats med prickar, linjer och en typ av avtryck som kallas imiterat textiltryck. Det ska bli intressant att efter analyserna se de olika keramiktypernas förhållande till varandra i tid och användningsområden. Genom att studera magring och eventuellt dekor, kan man kanske ta reda på vilka andra områden man haft kontakt med. Människorna som bodde i Sangis under Järnåldern kanske handlade till sig färdig keramik från andra grupper, eller så tog man intryck av deras formspråk när man själv tillverkade keramik. Det vi vet om t.ex. den asbestmagrade keramiken, är att asbest inte finns naturligt i området runt Sangis. Vi har även hittat stycken av asbestmineral på Lokal 39, vilket kan betyda att man hämtat asbest från andra områden eller bytt till sig det från andra folk för att själva kunna tillverka asbestkeramik. Förväntningarna stiger inför arbetet med rapporten under hösten och vintern.

Här kommer några bilder från veckans fyndhantering:

Ett stycke asbestmineral som hittades på Lokal 39.
Foto: Norrbottens Museum.

Hårmagrad keramik med punktdekor.
Foto: Norrbottens Museum.

Hårmagrad keramik med två olika typer av dekor. Längst
ner på skärvan kan man se punktdekor och strax ovanför
mitten imiterat textiltryck. Foto: Norrbottens Museum.



Asbestmagrad keramik. Asbestfibrerna liknar träflisor
som ligger kors och tvärs i leran. Foto: Norrbottens Museum.



Glimmermagrad keramik. Magringen syns inte så tydligt
på bilden, men de ljusare prickarna består av krossad
glimmer. I verkligheten är det en mycket vacker keramiktyp
där man kan se ytan glittra i guld och silver.
Foto: Norrbottens Museum.


På återseende!
/Mirjam

tisdag 28 augusti 2007

Så kom hösten!

Först en kort resumé av söndagens Arkeologidag. Vi hade 30 intresserade besökare som upplevde en fin och solig dag, mellan 12 och 16. Tre av besökarna tog möjligheten att få gräva under ledning av yrkesverksamma arkeologer. Lyckligast var nog den pojke (vars namn jag inte kommer ihåg), som hade turen att nästan med en gång gräva fram en fin skrapa i kvartsit. Kan mycket väl hända att vi ser honom som arkeolog om 15-20 år. Tyvärr glömde jag helt bort att fotografera under arkeologidagen, men NSD var ut den dagen och en artikel publicerades i tidningen på måndagen. Kolla bilder där.

Början på den här veckan har inte inneburit några fantastiska nyheter, annat än möjligtvis att hösten kommit väldigt hastigt. Trots att det har varit sol både igår och idag så har temperaturen fallit hastigt. Det som kändes som 15 grader i måndags byttes till kanske 5 grader idag, när solen gick i moln. Speciellt morgonen kändes kall.

Vi är inte hela styrkan ute i veckan. Carina och Mirjam är i Luleå och arbetar inomhus. Mirjam håller på och sorterar fynden och jag hoppas att jag i slutänden kommer att få plats med mina fötter vid min kontorsplats när jag kommer tillbaka. Så fullt med fyndpåsar och annat har det varit där att jag inte fått plats att sitta där.

Carina håller på att förbereda en föreläsning inför bland annat länsstyrelsen och Banverket, en föreläsning som hon kommer att hålla den sista veckan, när vi ännu är ute i fält. Taskig timing, men ibland tränger sig övrig museiverksamhet på. Carina jobbar förresten hemma med förberedelserna, för att få fokusera på det som först av allt måste prioriteras, och slippa bli störd av telefonsamtal och annat på museet.

För det är så att vi måste prioritera fältarbetet och Haparandabanan under sommaren, vårt deltagande i annan museiverksamhet måste stå tillbaka. Att bli uppmanad till att hjälpa till med annat inne på museet under en sådan här säsong kan vara en smula påfrestande när vi redan har gjort en 45 timmars vecka, inklusive kvällsarbete ute i fält, innan vi landar på museet på fredageftermiddag. Vid den tiden på fredagarna vill man bara snabbt vill lämna fynd och prover för att sedan få åka hem för att få äta (ingen lunch på fredagar) och duscha. Men, som regel brukar det bli minst en timme till på museet, och det utan att någon hugger tag i en för att få hjälp. Det finns en anledning till att vi är griniga på fredagar...

På grävningen jobbar vi på i rask takt. Jag och Carina har sett ut 12 anläggningar som vi prioriterar i första hand. Vi gräver dem nu i tur och ordning och kommer att hinna dem. Vilka av de övriga anläggningarna som vi sedan ska prioritera återstår att se. Vi hittade anläggning nr 40 i ordningen idag idag (A40 är ytterligare en ben-ansamling), och det lär förmodligen dyka upp några till anläggningar innan den här grävningen är över. Vi planerar att lägga ut nya ytor för meterrute-grävning, En av de platserna är området intill A21 (bengrop/avfallsgrop) och A25 (härd/härdrest) där stora mängder skärvsten verkar ligga i ett halvmåneformat stråk. Kan den tomma ytan indikera en tältplats? Måste undersökas!

Vid tangentbordet idag: Olof

Och så litet bilder:


Lokal 39 som den ser ut nu. På bilden syns den tredjedel som är närmast myren till höger. © Norrbottens museum


Marie Nyström och Ann-Sofie Rönnbäck. © Norrbottens museum


Daniel Eriksson vid en del av det halvmåneformade utkastet vid A25. © Norrbottens museum


Jan-Erik Nyman vid resten av det halvmåneformade skärvstensstråket. © Norrbottens museum

torsdag 23 augusti 2007

Gropar, gropar och åter gropar....

Denna vecka har som sagt gått i groparnas tecken och framför allt har det handlat om våra bengropar. Flera stycken har undersökts denna vecka och vi har fortfarande några kvar. Vi vill inte missa några ben, så vi fortsätter att samla gropinnehållet i preparatpåsar för att sedan plocka ut benen inomhus efter fältsäsongens slut. Eftersom vi arbetar under tidspress finns det inget utrymme för att plocka benen i fält. Dessutom finns det risk för att väder och vind kan försvåra benhanteringen. Den stressade amöban (det utomordentligt proffsiga tältet) fungerar som skydd då vi grovsållar innehållet i våra bengropar. Föremålet i fråga förtjänar en eloge på denna blogg.



Ellinor vid den mindre stressade amöban.
Foto: Norrbottens Museum

Förutom bengroparna undersöker vi även en kokgrop som vi av en händelse påträffade mitt på undersökningsområdet. Ofta har kokgropar en vall runtom (gropens utrensade innehåll), något som gör dem enklare att känna igen. Vår kokgrop hade däremot ingen vall att tala om, och dessutom är hela undersökningsytan full av gropar som mestadels är resultatet av rotvältor. Tack vare ett provstick med en jordsond, kunde vi konstatera att vår grop innehöll sten. Efter att Eva och Daniel rensat och undersökt gropen råder det ingen tvivel om att det handlar om en kokgrop. Gropen innehåller en stor mängd skörbränd sten varav de flesta är mycket stora. Det verkar som om gropen inte rensats ut efter den senaste användningen, något som kan vara en orsak till att vallen är så otydlig. Under de skörbrända stenarna kan man se det karaktäristiska kollagret som är reslutatet av den eld som under förhistorien hettat upp gropens stenar.


Eva och Daniels kokgrop. Foto: Norrbottens Museum

En annan anläggning som förbryllat oss mycket är A3:an. Innan nedgrävning bestod anläggningen av ett stort område (ca 5x6 m) med skörbränd sten. Stenarna låg i några koncentrationer och även sporadiskt över ytan. Vår käre grävledare Olof beslutade att vi skulle dra en korsprofil genom anläggningen eftersom vi inte hade en aning om vart dess huvudsakliga aktivitetsyta låg.


Korsprofilen genom A3:an. Foto: Norrbottens Museum

På ovan foto kan man se att ytorna mellan profilbankerna har grävts ner och de skörbrända stenarna har avlägsnats. Vi lämnade en profilbank för att kunna lokalisera eventuella nedgrävningar som kan indikera anläggningens aktivitetscentum. Tyvärr kunde vi inte se några nedgrävningar i profilerna, så jag (Mirjam) gav mig i kast med att dokumentera profilerna. För att kunna rita hela profilerna var jag tvungen att gräva bort delar av profilbanken i korsets centrum allt eftersom jag ritade. Till min förvåning dök det då upp en nedgrävning mitt i korsprofilens centrum!! Det visade sig vara en grop innehållande skörbränd sten och kol. Nu har vi lite mer kött på benen inför tolkningen av denna anläggning. Vi kommer bl.a. att göra litteraturstudier för att se om vi kan finna liknande anläggningar från andra undersökningar av boplatser från järnåldern.

Nedgrävningen i mitten av A3:ans korsprofil.
Foto: Norrbottens Museum


Undersökningen av Lokal 39 har resulterat i en mängd fynd, närmare bestämt mer än 2000 fyndpåsar hittills. Nästa vecka kommer jag att gå igenom fyndpåsarna som innehåller material som är känsligt för fukt, bl.a. keramiken. Vi vill inte att fragment och skärvor ska falla sönder, så de kommer att placeras i fyndlådor redan nu så att de kan torka ordentligt. Andra material som t.ex. sten kan ligga kvar i fyndpåsarna fram tills vi påbörjar fyndhanteringen efter fältarbetets slut. Nästa gång jag skriver i denna blogg kommer jag att presentera lite av fyndmaterialet.

På återseende
/Mirjam

fredag 17 augusti 2007

Metall- och benfynd



Nu kommer en sammanfattning av veckans händelser, plus ett fynd från en tidigare vecka.

Den här veckan har varit ömsom sol, ömsom vatten, och mycket vind därtill. På grund av att regnet ställer till det för dem i grävstyrkan som håller på med bengropar/avfallsgropar, så satte vi upp ett tält gjort av en presenning för att kunna sålla. Problemet är att jorden måste vara torr, så det är bara jord som vi tidigare paketerat i påsar som går att sålla på det här sättet. Det blir alltså ändå andra arbetsuppgifter som gäller vid regn för de flesta bengrops-grävarna. Tältet ser förresten ut som en stressad amöba när de häftiga vindarna griper tag i det. Bäst är att inte är att hålla sig fast alltför hårt i sållen i tältet, för flyger det iväg får vi be polisen i Finland att starta eftersökningar.

Dag har i veckan oförtröttligt fortsatt arbtetet med metalldetektorn som Therese H påbörjade. Vi har nu sökt igenom hela vårt område efter metallslagg, och annat från metallhanteringen på boplatsen. Ett flertal fynd av föremål har också dykt upp. Den här veckan hittade Dag ett eldstål nära A2, den avfallsgrop som John tidigare hittade ett järnföremål i. Eldstålet är av en typ som började användas århundradena före vikingatid. Eva K har i veckan haft som uppgift att kolla upp några av de träffar som metalldetektorn givit, men som Dag eller Therese H inte hittat direkt. Ofta har det varit naturliga anrikningar av järn i marken som givit utslag. (Det kan vara en av anledningarna till att platsen ibland kallas järnbacken, om det inte rent av är järnhanteringen under järnåldern som har levt kvar i folkmun). Men ett kul fynd har hon rensat fram; en holkyxa av järn. Holkyxorena är så konstruerade att de har skafthålet baktil, där en modern yxa har nacken. Själva skaftet måste alltså vara krokvuxet för att yxan ska gå att använda. Har vi tur finns det så mycket trärester kvar att vi genom en vedartsanalys kan få veta vilket träslag man använt till att skafta yxan med. I övrigt har Dag under sitt metalldetektorarbete bland annat hittat ett knivblad och en kedja som kanske har använts till att hänga en gryta över elden.

Anledningen till att metalldetektorn åkte fram var ett fynd som Anna Å hittade förra veckan när hon grävde en ruta intill A27, även det en bengrop. Anna kom och sade att jag skulle komma och titta på någonting som hon knappt vågade ta upp ur marken. Jag måste faktiskt erkänna att hjärtat gjorde ett extra-skutt när jag fick se ett bronsspänne i marken. Omkring spännet låg en mängd med kvartsitavslag från slagplatsen som ligger intill A27. Hur kan den högkvalitativa, skickligt slagna kvartsiten ligga ovanför, under och runt ett bronsspänne som borde vara yngre än den tid när man faktiskt kunde slå kvartsit på det sättet? Vi får inga svar om vi inte hittar något liknande att jämföra med. Historiska museets bilddatabas har inte gett något svar. Vi har tagit kontakt med finländska arkeologer för att höra om de har sett något liknande, och sökandet kommer att fortsätta tills vi får ett bra svar. Spännet kan också ha ännu mer östliga kopplingar. Tips om var liknande fynd har påträffats emottages tacksamt.

För tydlighetens skull måste jag trycka på att metalldetektorn är ett hjälpmedel som vi arkeologer bara får använda efter tillstånd från länsstyrelsen. Utan ett sådant tillstånd får INGEN, varken arkeologerna på ett museum, eller privatpersoner använda metalldetektor. Det är förbjudet i lag.

Anna Å hittade nu i veckan ett annat intressant fynd i själva A27, alltså i bengropen/avfallsgropen: Ett dekorerat ben som är riktigt vackert, fast det bara är ett fragment som mäter 4-5 mm. Det är en del av ett rörben, kanske är det en benpärla eller en del av en flöjt eller någonting annat som någon ville smycka under järnåldern.

Vi har under veckorna som gått både tappat en del arkeologer och fått in nya. Arbetsmarknaden är sådan att alla inte kan vara på samma ställe hela tiden. Tidigare uppräkning av våra arkeologer uppdateras allteftersom. Titta på de äldre bloggsidorna för att se vilka som är och har varit med. Just nu är vi 16 st på lokal 39

Inte heller nästa vecka är det säkert att vi kan komma åt en internet-uppkoppling. I så fall kommer bloggen, precis som dagens blogg, först på fredag kväll.

/Olof

Och så litet bilder:



Bronsspännet när det nyss hittats. © Norrbottens museum



Bronsspännet efter konservering på Föremålsvården i Kiruna. Det här är framsidan.
© Norrbottens museum


Det här är baksidan. © Norrbottens museum


Baksidan igen, men den här gången så att öglorna till upphängningsanordningen syns.
© Norrbottens museum


Eldstålet som hittades intill A2, den vendeltida bengropen/avfallsgropen. © Norrbottens museum


Dekorerat ben från A27. © Norrbottens museum

Holkyxa. © Norrbottens museum


Skafthålet i bakänden av holkyxan. © Norrbottens museum


Dag Lantz med metalldetektorn. © Norrbottens museum

torsdag 9 augusti 2007

Spännande bengropar/avfallsgropar

Under de senaste dagarna har vi undersökt flera bengropar: A27 (Anna Åkesson), A28 (Therese Ekholm), A29 (Joel Marklund), A34 (Marie Nyström) och A2 (John Molin).

Anläggning 2 är en avfallsgrop med brända ben, där man eldat innan man slängde skräp i den. Den undersöktes till hälften i fjol, och den är C14-daterad (kol 14-daterad) till 650-780 e Kr f. Nu skulle John bara gräva ut den andra halvan och ta tillvara på benen för en osteologisk analys , alltså för att artbestämma vilka djur det rör sig om. Nu dök det också upp en del av ett järnföremål med egg på ena sidan och en rygg på andra sidan. På järnföremålet finns också en nit. Kan det vara en del av ett jordbruksredskap, eller är det någonting annat? I och med att föremålet låg i gropen och gropens ben är åldersdaterade, så kan vi säga att föremålet är lika gammalt som benen, d.v.s 650-780 e.Kr.

På samma sätt kan vi, när vi låter laboratoriet i Uppsala C14-datera de brända benen från A27, A29 och A34, också datera asbestkeramiken som vi har hittat i dessa gropar. I Annas A27 finns dessutom kvartsitavslag, som alltså också kan åldersdateras med hjälp av benen. Det är fantastiskt spännande, eftersom kunskapen att slå verktyg av kvartsit igentligen ska vara på väg att försvinna under början av järnåldern. Det ska bli mycket intressant att få analyssvaren någon gång i vinter-

Det kan hända att bloggandet minskar under följande två veckor. Vi byter tillfälligt boende och vet inte om det finns uppkoppling där vi ska bo. I så fall blir det enbart en veckorapport på fredagkväll nästa vecka.


John jobbar vid den här nästan helt bortgrävda A2
© Norrbottens museum


Järnföremålet från A2
© Norrbottens museum


Sidan med niten.
© Norrbottens museum

tisdag 7 augusti 2007

Tre anläggningar undersökta, trettioen kvar...

Dagens rubrik visar ett dilemma som faktiskt är ganska vanligt för arkeologer idag, framför allt när det gäller expoateringsarkeologi, där det finns en tidsram och en budget som måste hållas. Dilemmat är att vi tvingas välja ganska så bryskt mellan vilka anläggningar som vi ska undersöka. Sedan förundersökningen i fjol var 11 anläggningar kända, och efter årets grävningsstart med maskinavbaning och 12-17 arkeologer som gräver har det kommit fram ytterligare 23 anläggningar som inte var kända i fjol. Det är bland annat avfallsgropar med ben, skärvstenskoncentrationer, rester av eldstäder/härdar och möjliga smidesplatser. Av dessa hade vi beräknat att 13 anläggningar skulle hinnas med. Det innebär att vi måste välja bort 21 anläggningar, och var och en av de 21 kan vara just den som visar sig innehålla just den där ledtråden som verkligen innebär ett genombrott, när det gäller kunskapen om järnåldern i Norrbottens kustland. Det är inte lätt att välja bort någonting med den tanken gnagande i bakhuvudet, men det måste göras.

Under måndag och tisdag har vädret varit bra, med sol och värme. Arbetet går mycket lättare nu, och när vi sållar så rasar sanden snabbt igenom sållduken med ett "pfoff". I de ytor som vi har tagit upp för grävning av kvadratmeter-rutor, har vi hittat fyra benfläckar/bengropar, med avfall. Anna Åkesson, Anna Månson/Therese Ekholm, Marie Nyström och Joel Marklund håller på med dem just nu. De ligger alla nära eller relativt nära myren, och de områden där vi hittat resterna av metallhanteringen. Att undersöka benfläckarna/bengroparna är viktigt för att se hur och om de har en koppling till järnhanteringen. Vi letar fortfarande efter en ässja, eller ännu hellre; en anläggning där det har framställts järn.

I övrigt kommer det hela tiden fram nya fynd, men ingenting som är vart att lyfta fram mer än någonting annat: kvarts- och kvartsitavslag, slagg och brända ben finns i mängder.

Nytt blogginlägg kommer på torsdag
/Olof

Här kommer två bilder på A3 (skärvstenskoncentration) vid två olika tillfällen av undersökningen; direkt efter avtorvningen och efter att den blivit nedgrävd till 5 cm djup.



© Norrbottens museum


© Norrbottens museum

torsdag 2 augusti 2007

Spjutspets och ännu mer regn

Under onsdag och torsdag har arbetet gått stadigt framåt, även om regn försvårat och bromsat arbetstakten på torsdagen.

Vi har nu undersökt färdigt A4 (anläggning 4) som var en grund grop med kol. I kolet och vid markytan kring gropen fanns slagg, och glödskal, förmodligen från smide. Vidare så är vi nu mitt inne i undersökningan av A3 som är en skärvstenskoncentration som egentligen består av flera mindre koncentrationer som med mycket god vilja kan sägas ligga i en halvmåneform, omkring 4 m i diameter. Hittills har vi i A3 mest hittat sintrat (ihopsmält) material som kan vara tjära som smält ihop med markens sand, från tjärved som använts i A3. Vi har också börjat undersöka A8, en skärvstenskoncentration/härd som är ca 1,5 m i diameter, men där har bara något enstaka avslag i kvarts påträffats ännu.

De mesta fynden har påträffats utanför anläggningarna, i de områden som vi gräver i meterrutor. Det roligaste som kom fram under torsdagen var en spjutspets av järn som Therese H rensade fram i regnet. Den är mycket, mycket skör och vi hoppas verkligen att vi kan skicka iväg den till konservering utan att det bara blir ett rostpulver kvar. Vi håller tummarna för det! Sedan håller vi också tummarna för att regneländet någon gång slutar. Vi får fortfarande frågor om vi arkeologer verkligen jobbar när det regnar, och svaret är fortfarande att det gör vi. Vi blir blöta, fryser som hundar, svär över att allting blir kladdigt och eländigt, och att vi inte ser någonting när vi sållar, men vi arbetar i alla fall. Det är vad vi gör...

Vid den moderna motsvarigheten till gåsfjädern och bläckhornet idag:
Olof

Och så litet bilder på fynd:

Spjutspets av järn.
© Norrbottens museum

Baksidan av spjutspetsen.
© Norrbottens museum

Pilspets av kvarts.
© Norrbottens museum

Lårbensformad slipsten, en föremålsform som hör hemma i yngre stenåldern inte i järnåldern. Vad gör den på lokal 39?
© Norrbottens museum

Kvartsitavslag.
© Norrbottens museum