Arkeologi vid Haparandabanan 2007: Vi kan ju inte ha tur jämt...

Man hoppas ju alltid på det bästa när man upptäcker någonting nytt på en grävyta, men det är inte alltid som ens önskningar slår in. Inspirerade av det som Frida Palmbos gäng har hittat på lokal 7 (http://www.lokal7.blogspot.com/) så tolkade vi en rund fläck med gulbrun sand som en möjlig rest av en tältplats. Fläcken på vår boplats var ungefär 3 m i diameter, och eftersom vi i Norrbottens inte har hittat några rester av hyddor eller hus eller andra bostäder från järnåldern, så hoppades vi att vi fått en jackpot. Nu visade det sig när vi grävt ett profilschakt med spade rakt igenom fläcken, att det var någonting sentida. Fläcken bestod av sand som hamnat på ursprunglig markyta, påförd sand från relativt sen tid. Ett par hundra meter utanför vårt grävområde finns resterna av en kolmila, en kolbotten, och det finns en hel del störningar på vår grävyta som hör till den. Man har brutit upp tjärstubbar här och där, vilket lämnar spår. Likaså kan naturen själv skapa störningar som till en början kan misstas för att vara fornlämningar, t.ex. rotvältor.

A45 är fortfarande skapat av människor från järnåldern, men det är inte den ässja som vi hoppades på. Anläggningen är snarare ett urtrens från en ässja. Den är bara ca 10 cm djup, med skärvsten, kol och sot, slagg och något enstaka glödskal. Där finns emellertid ingen tydlig struktur eller yttre begränsning, och inte heller någon rödbränning. Ässjan som vi letat efter verkar vi få få fortsätta leta efter. Risken är att den ligger utanför vårt undersökningsområde, närmare myrkanten ändå.

Nu när det har regnat en del så märker vi för övrigt av våtmarken intill. Grundvattnet har stigit så pass att vi har vatten stående i en del av våra schakt.

Vi har också några ytor som det händer positiva saker på. Therese Hällqvist fortsätter att hitta keramik i skärvstensansamlingen A6. Keramiken har sotig insida, och vi tror att vi med sotet kan göra en kol-14 datering. Mirjam jobbar uppe vid den stora ytan där vi tidigare grävt A21 (bengrop) och A25 (härd) med skärvstensstråk och asbestkeramik emellan de två anläggningarna. Nu har hon hittat runda fläckar med ben och träkol strax utanför A21. Fläckarna är relativt små och grunda, och kan vara botten på en avskrädeshög intill härden. Trevligt att det dyker upp saker litet längre ned i alla fall. Annars har vi hittat det mesta av våra anläggningar och fyndmaterial i de översta 5 cm av marken. Marktillväxten är mycket långsam i naturligt sur mark som barrskog skapar. Det innebär att till och med riktigt gamla fornlämningar, från äldsta stenålder också kan ligga så grunt i marken. På den här boplatsen sätter emellertid landhöjningen en gräns för hur gammal den kan vara. Går man längre tillbaka i tiden än 2500 år så var de lägsta delarna av boplatsen täckta av havet.

Nästa blogg kommer förmodligen nästa fredag eller lördag.
/Olof

Några bilder: