måndag 10 september 2007

Intensivrensning ger resultat!

Det här är en uppsamlingsblogg för vad som hänt under slutet av förra veckan och idag.

Vi har nu börjat intensivrensa ytorna mellan tidigare öppnade schakt ner mot myren i den nordvästra delen av lokal 39. Vi tar ner ytorna fem centimeter och rensar (gräver) oss bakåt som i en skallgångskedja. Vi gräver inte i meterrutor, istället sållar vi det vi gräver allteftersom och mäter in fynden från sållningen på den plats där vi tagit jorden. Inmätningen av fynden blir inte hundraprocentigt exakt, men tillräckligt bra för att vi ska få en bild av fyndspridningen. Det är på ytorna närmast myren som vi hittat mest fynd (slagg, avslag, brynen och slipstenar), och det är intressant att se var de tar slut. Även avsaknad av fynd säger någonting om platsen. Fyndtomma områden kan visa att det har funnits avgränsningar mellan de olika aktivitetsytorna, och kanske också tidsskillnader. Det senare får vi svar på under vintern när kol-14 analyserna ger oss åldern på de olika anläggningarna.
Intensivrensningen har också gett glädjande och efterlängtade fynd. Åsa Lindgren, Mirjam Jonsson och Therese Ekholm har alla hittat delar av vad som troligvis är ett blästerskydd. De sista delarna hittades i fredags när vi redan hade skickat in torsdagens fynd till museet, så vi har inte kunnat se om de går att pussla ihop, men bilden nedan visar i alla fall början av pusslet.

Ett blästerskydd är en lerskiva, stor som en diskus ungefär (jämförelsen kommer i efterdyningarna av friidrotts VM och Finnkamp). Lerskivan har ett hål i mitten där man stoppar pipen på en blåsbälg för att kunna blåsa luft på smideshärden (ässjan). Lerskivan är till för att skydda blåsbälgen från hettan från elden. Ett sådant här blästerskydd är som regel mer sintrat (ihopsmält) på eldsidan, och så verkar också fallet vara här. Ett liknande blästerskydd har hittats på järnåldersboplatsen Harrsjöbacken vid Bureå i Västerbotten.

Glädjande är också att vi har hittat mer keramik, fast nu på ett ställe där jag själv inte haft så stort hopp om att vi skulle hitta någonting. Keramiken (asbestmagrad och glimmermagrad) kom fram när Therese Hällqvist och Eva Walllen-Kemi rensade den skärvstenskoncentration som vi kallar A6. Skärvstenskoncentrationerna mot myren har inte gett mycket i utbyte hittills, men här händer det saker! Vi hoppas på mer.

/Olof

Två bilder den här gången:


Asbest- och grusmagrad keramik från A6. © Norrbottens museum


Del av blästerskydd? I så fall är hålet för blåsbälgen det som man ser överst på den här skärvan.
© Norrbottens museum

Inga kommentarer: