Hej.
Nu har vi skapat en ny blogg för arkeologi på Norrbottens museum.
Den finns att se på följande plats:
http://arkeologipnorrbottensmuseum.blogspot.com
/Olof
onsdag 14 april 2010
tisdag 8 december 2009
Avslut på bloggen - En ny blogg är under diskussion
Hej allihop.
Det här blir den sista Haparandabanebloggen. Arbetet med boplatserna håller nu på att ta en delvis annan riktning, så det känns inte riktigt som om detta är rätt forum att fortsätta skriva nyheter i. Vi har i stället pratat om att skapa en ny blogg där arkeologerna på Norrbottens museum kan göra egna blogginlägg om alla arkeologiska projekt som pågår inom museets ramar.
Men det går inte att avsluta Haparandabenebloggen utan att nämna det jobb som Carina Bennerhag och Åsa Lindgren har utfört under sommaren, De har varit ut ännu en gång till Sangis, den här gången till ett område ett par hundra meter öster om lokal 39. På lokal 39 har vi "bara" hittat spår efter bearbetning av järn, men ingen järnframställning ur malm. Men med ledning av fynden på L 39 har Carina har varit övertygat om att det måste finnas en järnframställningsplats någonstans nära. Nu har hon och Åsa hittat slagg på höjden öster om den kulle som kallas järnbacken. Slaggen har analyserats av GAL i Uppsala, som konstaterat att det rör sig om riktig järnframställning. Det är ett stort genombrott, och boplatsen är den äldsta daterade järnframställningsboplatsen i Norrbotten, (2300 år gammal) och de nya fynden är unika i sitt slag i övre Norrland.
Carina berättade om fynden på en välbesökt presskonferens måndagen den 23 november, där både radio, tidningar och TV var med.
Mer finns att läsa på Norrbottens museums hemsida. Direktlänken till Carinas text om fynden finns på den här adressen:
http://www.nll.se/webb/Kultur--och-utbildning/Norrbottens-museum/BAAS/Arkeologi/Forskning/Samhalle-i-forandring-Jarnalder-i-Norrbottens-kustland/
Med detta så avslutar jag den här bloggen. Den kommer naturligtvis att få ligga kvar ute på internet, men det kommer inte att bli några flera inlägg. Tack för visat intresse.
Besök museets hemsida och håll ögonen öppna efter nya bloggar.
Vid datorn denna sista gång:
Olof Östlund
Det här blir den sista Haparandabanebloggen. Arbetet med boplatserna håller nu på att ta en delvis annan riktning, så det känns inte riktigt som om detta är rätt forum att fortsätta skriva nyheter i. Vi har i stället pratat om att skapa en ny blogg där arkeologerna på Norrbottens museum kan göra egna blogginlägg om alla arkeologiska projekt som pågår inom museets ramar.
Men det går inte att avsluta Haparandabenebloggen utan att nämna det jobb som Carina Bennerhag och Åsa Lindgren har utfört under sommaren, De har varit ut ännu en gång till Sangis, den här gången till ett område ett par hundra meter öster om lokal 39. På lokal 39 har vi "bara" hittat spår efter bearbetning av järn, men ingen järnframställning ur malm. Men med ledning av fynden på L 39 har Carina har varit övertygat om att det måste finnas en järnframställningsplats någonstans nära. Nu har hon och Åsa hittat slagg på höjden öster om den kulle som kallas järnbacken. Slaggen har analyserats av GAL i Uppsala, som konstaterat att det rör sig om riktig järnframställning. Det är ett stort genombrott, och boplatsen är den äldsta daterade järnframställningsboplatsen i Norrbotten, (2300 år gammal) och de nya fynden är unika i sitt slag i övre Norrland.
Carina berättade om fynden på en välbesökt presskonferens måndagen den 23 november, där både radio, tidningar och TV var med.
Mer finns att läsa på Norrbottens museums hemsida. Direktlänken till Carinas text om fynden finns på den här adressen:
http://www.nll.se/webb/Kultur--och-utbildning/Norrbottens-museum/BAAS/Arkeologi/Forskning/Samhalle-i-forandring-Jarnalder-i-Norrbottens-kustland/
Med detta så avslutar jag den här bloggen. Den kommer naturligtvis att få ligga kvar ute på internet, men det kommer inte att bli några flera inlägg. Tack för visat intresse.
Besök museets hemsida och håll ögonen öppna efter nya bloggar.
Vid datorn denna sista gång:
Olof Östlund
onsdag 24 juni 2009
Invigning av utställning på Museet
Hej.
Här kommer ytterligare en kort uppdatering om läget när det gäller Haparandabane-grävningarnas efterdyningar.
Lördagen den 13 juni invigdes en bildutställning här på museet där en del av resultaten presenterades. Den kommer att finnas uppsatt på museets bottenvåning i museets café ända fram till den 30 augusti. Har ni vägarna förbi så ta gärna en fika och kolla in utställningen, och ni som inte vill fika behöver inte göra det om ni inte vill...
Carina Bennerhag, som var projektledare för hela projektet invigningstalade när utställningen öppnades. Hon blev dessutom intervjuad dagen innan på Sveriges radio P4 Norrbotten. Lyssna på sändningen som var mellan kl 07.30 och 08.00. Någonstans inom den halvtimmen hittar ni hennes utläggning om utställningen:
http://www.sr.se/cgi-bin/norrbotten/program/index.asp?date=2009-06-12&ProgramID=59
Här är också en länk till Norrbottens museums hemsida:
http://www.nll.se/nodsida.aspx?id=12103
Jag har hört mig för med mina kollegor och har förstått att kompletteringarna till rapporterna på de olika lokalerna inte är helt färdiga. Det återstår alltså ännu en del arbete för att få dem fullständigt godkända av länsstyrelsen.
Så det var allt för denna gång.
/Olof
Här kommer ytterligare en kort uppdatering om läget när det gäller Haparandabane-grävningarnas efterdyningar.
Lördagen den 13 juni invigdes en bildutställning här på museet där en del av resultaten presenterades. Den kommer att finnas uppsatt på museets bottenvåning i museets café ända fram till den 30 augusti. Har ni vägarna förbi så ta gärna en fika och kolla in utställningen, och ni som inte vill fika behöver inte göra det om ni inte vill...
Carina Bennerhag, som var projektledare för hela projektet invigningstalade när utställningen öppnades. Hon blev dessutom intervjuad dagen innan på Sveriges radio P4 Norrbotten. Lyssna på sändningen som var mellan kl 07.30 och 08.00. Någonstans inom den halvtimmen hittar ni hennes utläggning om utställningen:
http://www.sr.se/cgi-bin/norrbotten/program/index.asp?date=2009-06-12&ProgramID=59
Här är också en länk till Norrbottens museums hemsida:
http://www.nll.se/nodsida.aspx?id=12103
Jag har hört mig för med mina kollegor och har förstått att kompletteringarna till rapporterna på de olika lokalerna inte är helt färdiga. Det återstår alltså ännu en del arbete för att få dem fullständigt godkända av länsstyrelsen.
Så det var allt för denna gång.
/Olof
onsdag 4 mars 2009
Litet information i väntan på ett inlägg från Carina...
Hej igen.
Eftersom det utlovade inlägget på bloggen har dröjt bra mycket längre än januari månad så inser jag att det är dags att göra en insats igen. Jag hade hoppats att Carina skulle leverera den här texten på bloggen, men hon har haft fullt upp med annat att göra de senaste månaderna.
I vilket fall som helst: Rapporten (eller snarare rapporterna, eftersom Frida skrev en separat rapport för lokal 7), är färdigställd och levererad till länsstyrelsen för genomläsning och omdöme. Sedan kan Carina och Frida mest troligt räkna med en del rättningskrav från länsstyrelsens sida innan den slutligen godkänns.
Under tiden så vilar inte Haparandabaneprojektet stilla. Carina har hållit föreläsning om grävningarna här på museet, och fler förfrågningar om föreläsningar kommer in till museet. Bildutställningen som Elinor arbetade med hösten innan hon slutade här på museet håller nu på att färdigställas av Carina och Frida, i samarbete med Henrik Ygge från museets publika avdelning. Utställningen planeras vara klar till sommaren 2009. Kanske kan det också bli fråga om att ställa ut en del av fynden i montrar.
Jag ska försöka att bevaka utvecklingen även i fortsättningen, även om jag inte längre är direkt inblandad i det som återstår av Haparandabaneprojektet. Min huvudsyssla just nu är att planera inför utredningar och smågrävningar till sommaren, så Haparandabanebloggen kommer litet vid sidan om. Jag hoppas också på något inlägg i bloggen från Carina där hon redogör för utgrävningens resultat, vad det lider.
Det får räcka så för den här gången. Det bör komma ett blogginlägg till innan sommaren. Åtminstone för att berätta om rapporten blivit godkänd, eller ej.
Ha det så gott.
Vi hörs!
/Olof
Eftersom det utlovade inlägget på bloggen har dröjt bra mycket längre än januari månad så inser jag att det är dags att göra en insats igen. Jag hade hoppats att Carina skulle leverera den här texten på bloggen, men hon har haft fullt upp med annat att göra de senaste månaderna.
I vilket fall som helst: Rapporten (eller snarare rapporterna, eftersom Frida skrev en separat rapport för lokal 7), är färdigställd och levererad till länsstyrelsen för genomläsning och omdöme. Sedan kan Carina och Frida mest troligt räkna med en del rättningskrav från länsstyrelsens sida innan den slutligen godkänns.
Under tiden så vilar inte Haparandabaneprojektet stilla. Carina har hållit föreläsning om grävningarna här på museet, och fler förfrågningar om föreläsningar kommer in till museet. Bildutställningen som Elinor arbetade med hösten innan hon slutade här på museet håller nu på att färdigställas av Carina och Frida, i samarbete med Henrik Ygge från museets publika avdelning. Utställningen planeras vara klar till sommaren 2009. Kanske kan det också bli fråga om att ställa ut en del av fynden i montrar.
Jag ska försöka att bevaka utvecklingen även i fortsättningen, även om jag inte längre är direkt inblandad i det som återstår av Haparandabaneprojektet. Min huvudsyssla just nu är att planera inför utredningar och smågrävningar till sommaren, så Haparandabanebloggen kommer litet vid sidan om. Jag hoppas också på något inlägg i bloggen från Carina där hon redogör för utgrävningens resultat, vad det lider.
Det får räcka så för den här gången. Det bör komma ett blogginlägg till innan sommaren. Åtminstone för att berätta om rapporten blivit godkänd, eller ej.
Ha det så gott.
Vi hörs!
/Olof
fredag 21 november 2008
Enden er naer...
"Folk sier att enden er naer, at domeda'n den komer..."
(Kim Larsen ur albumet "Forklaedt till voksen")
Nej, domedagen är inte här, men nästan. Regelmässigt har jag nu glömt att förnya bloggen vid det tillfälle jag lovat. Nu, nästan en månad senare så är det i alla fall dags. Förresten är det nog den sista gången som jag kommer att glömma bort bloggen, slutet är nämligen nära på rapportjobbet med Haparandabanan.
Sedan sist så har det hänt, att vi har fått rapporten från GAL på de analyserade slaggbitarna och de metallföremål som vi skickade ner till Uppsala i våras. Kortfattat kan man säga att järnhantverket häruppe i norr har varit väldigt avancerat för sin tid. Det är ett hantverk som frambringat fullvärdigt stål, som är minst lika bra eller till och med bättre än de produkter som tillverkades i mälardalen under samma tid. Olika härdningar och bearbetning av järnet har gett olika grad av hållfasthet, hårdhet och seghet i ett och samma föremål, på ett sätt som verkligen visar att smeden visste vad hon eller han gjorde! Urhäftigt är ordet som jag söker! På Lokal 39 har vi inte järnframställning ur malm, men däremot så har vi delar av lupp-material. (Luppen är så att säga den första järnklumpen som man får ut vid järntillverkningen efter att man smält malmen). Eftersom det rimligtvis är smidigare att frakta halvfabrikat i form av ämnesjärn än osmidiga råfabrikat - som luppar - så borde själva järnframställningsplatsen också ligga nära de boplatser vi undersökt. Namnet "Järnbacken" verkar ha långa anor, och mera substans än tidigare med de här resultaten.
Arbetet är nu i en avslutande tolkningsfas, där boplatsernas organisation (både inom boplatsen, och deras lägen i den dåtida miljön), näringsfång, kulturinfluenser och teknologi står i fokus. Carina plöjer igenom mängder med referenslitteratur för att försäkra sig om att de resultat som kommit fram under Haparandabaneundersökningarna verkligen håller för en kritisk granskning. Arkeologi är inte en exakt vetenskap där de olika delarna "i matematiktalet" alltid ger samma definitiva svar. Snarare är det så att den som lägger fram flest och bäst bevis på att hon har rätt, också är den som har mest rätt. Därför dröjer offentliggörandet av rapportens resultat ytterligare en månad. Carina och Frida har fram till sista december på sig att leverera rapporterna till länsstyrelsen över Lokal 7, Lokal 20 och Lokal 39. Sedan när den blivit godkänd kan vi sprida budskapet.
Nästa blogg, som förmodligen är den sista kommer i början på januari. Jag har fått löfte om att Carina själv ska skriva den, och att hon där ska släppa fram resultaten.
Om inte så hörs vi då, annars tackar jag för mig här och nu.
Med vänliga hälsningar till alla som varit intresserade. Det här har varit mycket trevligt.
/Olof Östlund
(Kim Larsen ur albumet "Forklaedt till voksen")
Nej, domedagen är inte här, men nästan. Regelmässigt har jag nu glömt att förnya bloggen vid det tillfälle jag lovat. Nu, nästan en månad senare så är det i alla fall dags. Förresten är det nog den sista gången som jag kommer att glömma bort bloggen, slutet är nämligen nära på rapportjobbet med Haparandabanan.
Sedan sist så har det hänt, att vi har fått rapporten från GAL på de analyserade slaggbitarna och de metallföremål som vi skickade ner till Uppsala i våras. Kortfattat kan man säga att järnhantverket häruppe i norr har varit väldigt avancerat för sin tid. Det är ett hantverk som frambringat fullvärdigt stål, som är minst lika bra eller till och med bättre än de produkter som tillverkades i mälardalen under samma tid. Olika härdningar och bearbetning av järnet har gett olika grad av hållfasthet, hårdhet och seghet i ett och samma föremål, på ett sätt som verkligen visar att smeden visste vad hon eller han gjorde! Urhäftigt är ordet som jag söker! På Lokal 39 har vi inte järnframställning ur malm, men däremot så har vi delar av lupp-material. (Luppen är så att säga den första järnklumpen som man får ut vid järntillverkningen efter att man smält malmen). Eftersom det rimligtvis är smidigare att frakta halvfabrikat i form av ämnesjärn än osmidiga råfabrikat - som luppar - så borde själva järnframställningsplatsen också ligga nära de boplatser vi undersökt. Namnet "Järnbacken" verkar ha långa anor, och mera substans än tidigare med de här resultaten.
Arbetet är nu i en avslutande tolkningsfas, där boplatsernas organisation (både inom boplatsen, och deras lägen i den dåtida miljön), näringsfång, kulturinfluenser och teknologi står i fokus. Carina plöjer igenom mängder med referenslitteratur för att försäkra sig om att de resultat som kommit fram under Haparandabaneundersökningarna verkligen håller för en kritisk granskning. Arkeologi är inte en exakt vetenskap där de olika delarna "i matematiktalet" alltid ger samma definitiva svar. Snarare är det så att den som lägger fram flest och bäst bevis på att hon har rätt, också är den som har mest rätt. Därför dröjer offentliggörandet av rapportens resultat ytterligare en månad. Carina och Frida har fram till sista december på sig att leverera rapporterna till länsstyrelsen över Lokal 7, Lokal 20 och Lokal 39. Sedan när den blivit godkänd kan vi sprida budskapet.
Nästa blogg, som förmodligen är den sista kommer i början på januari. Jag har fått löfte om att Carina själv ska skriva den, och att hon där ska släppa fram resultaten.
Om inte så hörs vi då, annars tackar jag för mig här och nu.
Med vänliga hälsningar till alla som varit intresserade. Det här har varit mycket trevligt.
/Olof Östlund
fredag 6 juni 2008
Fältsäsong - rapportarbetet ligger nere.
Ännu en gång har jag glömt bort att skriva bloggen vid den tidpunkt som jag tänkt mig. Här kommer en summering ändå på vad som hänt sedan sist.
Carina har skrivit ytterligare text till rapporten, jag har inte sett hur mycket, men jag anar att det håller på att vara ganska omfattande. Mirjam har gjort klart anläggningsbeskrivningarna både på Lokal 20 och Lokal 39. Vi gick gemensamt igenom förra veckan hur vi ska tolka/kalla de enskilda anläggningarna så att vi har samma bedömning för båda lokalerna. Mirjam kommer nu att ta med sig ritningar från ett urval av anläggningarna för renritning. Hon kommer att arbeta med dem på kvällstid under fältsäsongen. Uppåt 20 ritningar av omrkrng 70 ska renritas. Alla ritningar kan inte beredas plats i rapporten, men det är viktigt att varje anläggningstyp blir representerad. Jag har själv sysslat litet ytterligare med spridningskartor, och håller nu på att komma ned på detaljnivå. Jag bryter ut kategorier av mer och mer specifik art ur fyndlistan. I stället för att markera ut stora kategorier som "L39, all kvartsit" eller L39 all slagg" så handlar det nu om exaktare sökningar som "L39, kvartsitskrapor" eller "L39 droppslagg". Det håller på att framträda tydliga mönster tillsammans med de dateringar vi har, och det är nu det verkligen börjar bli spännande. Nästan allt det vi gjort tidigare i rapportarbetet har handlat om att sortera och gå igenom för att skapa tillförlitliga listor där bedömningen är likvärdig genom hela fyndmaterialet. Det har varit ett enformigt arbete, men när vi nu använder de listorna och letar fyndkategorier med sökord som t ex: Sakord, Material, Vikt, Färg eller Antal, så betalar det sig mångdubbelt när spridningskartorna ploppar upp på dataskärmen efter den där sista knapptryckningen. Frågor som "är det möjligt att med fyndkategorier avgöra vad som är en smideshärd?" börjar nu gå att svara på. Likså frågan om stenteknologins samtidighet eller ej med järnhantverket. Jättehäftigt!
Nu är emellertid sommaren här, och vi bryter allt arbete med rapporter under fältsäsongen. Arkeologerna på Norrbottens museum har ett flertal andra uppdrag som pockar på uppmärksamhet. Fornminnesinventering, långa arbeten med schaktkontroller i kulturlager från medeltid och historisk tid i både Öjebyn och Gammelstad, utredningar vid Morjärv och Överkalix bara för att nämna några saker som vi har inplanerade.
Bloggen kommer därför att vila fram till september eller oktober. Vi på Norrbottens museum vill därför önska er en riktigt trevlig sommar.
Vi hörs till hösten...
/Olof
Carina har skrivit ytterligare text till rapporten, jag har inte sett hur mycket, men jag anar att det håller på att vara ganska omfattande. Mirjam har gjort klart anläggningsbeskrivningarna både på Lokal 20 och Lokal 39. Vi gick gemensamt igenom förra veckan hur vi ska tolka/kalla de enskilda anläggningarna så att vi har samma bedömning för båda lokalerna. Mirjam kommer nu att ta med sig ritningar från ett urval av anläggningarna för renritning. Hon kommer att arbeta med dem på kvällstid under fältsäsongen. Uppåt 20 ritningar av omrkrng 70 ska renritas. Alla ritningar kan inte beredas plats i rapporten, men det är viktigt att varje anläggningstyp blir representerad. Jag har själv sysslat litet ytterligare med spridningskartor, och håller nu på att komma ned på detaljnivå. Jag bryter ut kategorier av mer och mer specifik art ur fyndlistan. I stället för att markera ut stora kategorier som "L39, all kvartsit" eller L39 all slagg" så handlar det nu om exaktare sökningar som "L39, kvartsitskrapor" eller "L39 droppslagg". Det håller på att framträda tydliga mönster tillsammans med de dateringar vi har, och det är nu det verkligen börjar bli spännande. Nästan allt det vi gjort tidigare i rapportarbetet har handlat om att sortera och gå igenom för att skapa tillförlitliga listor där bedömningen är likvärdig genom hela fyndmaterialet. Det har varit ett enformigt arbete, men när vi nu använder de listorna och letar fyndkategorier med sökord som t ex: Sakord, Material, Vikt, Färg eller Antal, så betalar det sig mångdubbelt när spridningskartorna ploppar upp på dataskärmen efter den där sista knapptryckningen. Frågor som "är det möjligt att med fyndkategorier avgöra vad som är en smideshärd?" börjar nu gå att svara på. Likså frågan om stenteknologins samtidighet eller ej med järnhantverket. Jättehäftigt!
Nu är emellertid sommaren här, och vi bryter allt arbete med rapporter under fältsäsongen. Arkeologerna på Norrbottens museum har ett flertal andra uppdrag som pockar på uppmärksamhet. Fornminnesinventering, långa arbeten med schaktkontroller i kulturlager från medeltid och historisk tid i både Öjebyn och Gammelstad, utredningar vid Morjärv och Överkalix bara för att nämna några saker som vi har inplanerade.
Bloggen kommer därför att vila fram till september eller oktober. Vi på Norrbottens museum vill därför önska er en riktigt trevlig sommar.
Vi hörs till hösten...
/Olof
torsdag 8 maj 2008
Att förstöra forntida föremål i vetenskapens namn!
Hej igen, nu har vi återigen glömt bort bloggen för allt jobb, men här kommer det ett inlägg som är en vecka försenat.
Vi närmar oss nu sommartider även i Norrbotten, vilket innebär att en hel del nya jobb kräver uppmärksamhet i form av planering och kostnadsberäkningar. Men vi strävar på i det längsta med arbetet med Haparandabane-rapporten. Vi har kvar att skicka in ytterligare några prover för C14 datering. Vi försöker använda dem så effektivt som möjligt, så att vi med de sista provernas hjälp kan bekräfta eller förkasta tveksamheter som ett par tre av de tidigare dateringarna gett upphov till.
Frågorna är av typen: "Är det verkligen möjligt...? Jag har aldrig hört talas om att den typen av föremål/anläggningar/material blivit daterade till den tiden! Är det något fel med dateringen? Det borde vi kolla upp!"
Så med de sista dateringarna försöker vi se till så att de fyller så många syften som möjligt. Huvudsyftet med dem är dock att ge oss klarhet i metallhantverkets ålder på Lokal 39. Lena Grandin på GAL i Uppsala har plockat fram kolfragment som har blivit inneslutna i slagg under järnhanteringen, och dessa ska nu dateras. Något som också ska dateras är några av de metallföremål som vi har hittat på Lokal 39. Bland annat holkyxan innehåller tillräckligt mycket kolhaltigt järn (d v s stål) för att vara möjligt att datera. Holkyxan har enligt Grandin blivit härdad efter att den fått sin slutgiltiga form, d v s blivit upphettad en sista gång och sedan snabbt blivit avkyld, och sedan sannolikt värmebehandlats en gång till för att inte bli spröd. Holkyxan har alltså tillverkats av någon som kan det här med järn, och det vore därför mycket intressant att veta hur gammal den är.
Grandin har skickat bilder på de föreslagna snitt de kommer att göra i föremålen för att kunna plocka ut daterbart material. Det är inte utan att jag och Carina drog efter andan. "Så stora snitt, och så mycket! Inte kan vi väl förstöra de här föremålen...!?!" Men det är så det är: Föremålen i sig är fina, men den vetenskapliga informationen som vi kan få genom att låta datera dem är mycket mera värdefull än utseendet på föremålen. Vi har för övrigt tänkt oss att restaurera föremålen efteråt och låta lägga in ersättningsmaterial i snitten som visar vad det är som har tagits bort, ungefär på samma sätt som Wasa-museet ersatt saknade träbord på Wasa-skeppet med trä i en annan färg, för att visa vad som saknas utan att skeppet ser ut som en schweizerost.
Mirjam håller på med anläggningsbeskrivningarna nu från lokal 20 och 39. Inte ett helt lätt arbete med tanke på ett antal mer eller mindre svårlästa handstilar. Min är väl som vanligt en av de värre, men jag är sannerligen inte ensam! Carina fortsätter textproduktionen i rapporten, också det ett digert arbete. Jag själv har gjort klart genomgången av fotografier, och har rensat bort dubletter och bilder som saknat relevans, eller varit för oskarpa för att spara. Jag har dessutom gått igenom fotoböckerna för att göra dem läsliga för museets registreringsavdeling, som ska registrera våra bilder och skriva fotolistor. Just nu sitter jag och laborerar med olika fyndkategorier och olika sorters material i fyndlistorna. Tanken är att vi med ett knapptryck på datorn, ska kunna se en spridningsbild på en karta var alla skrapor av mörk kvartsit finns, eller var alla kvartskärnor finns, eller var de flesta glödskalen påträffades. Sådana spridningsbilder betyder mycket för tolkningen av boplatserna i kombination med dateringarna.
De sista C14-dateringarna dröjer ett tag. Senast jag hörde någonting om kötiderna hos laboratorierna så pratades det om omkring 12 veckors väntan. Vi har därför fått vår rapporttid förlängd av länsstyrelsen, och den ska vara färdigställd senast den 1 november. Under sommaren kommer vårt eget arbete med rapporten att gå på sparlåga i väntan på de sista analyssvaren, och sedan sätter vi fart igen till hösten.
Jag har emellertid för avsikt att göra ett inlägg till innan sommaren börjar på allvar, i månadsskiftet maj/juni.
/Olof
Vi närmar oss nu sommartider även i Norrbotten, vilket innebär att en hel del nya jobb kräver uppmärksamhet i form av planering och kostnadsberäkningar. Men vi strävar på i det längsta med arbetet med Haparandabane-rapporten. Vi har kvar att skicka in ytterligare några prover för C14 datering. Vi försöker använda dem så effektivt som möjligt, så att vi med de sista provernas hjälp kan bekräfta eller förkasta tveksamheter som ett par tre av de tidigare dateringarna gett upphov till.
Frågorna är av typen: "Är det verkligen möjligt...? Jag har aldrig hört talas om att den typen av föremål/anläggningar/material blivit daterade till den tiden! Är det något fel med dateringen? Det borde vi kolla upp!"
Så med de sista dateringarna försöker vi se till så att de fyller så många syften som möjligt. Huvudsyftet med dem är dock att ge oss klarhet i metallhantverkets ålder på Lokal 39. Lena Grandin på GAL i Uppsala har plockat fram kolfragment som har blivit inneslutna i slagg under järnhanteringen, och dessa ska nu dateras. Något som också ska dateras är några av de metallföremål som vi har hittat på Lokal 39. Bland annat holkyxan innehåller tillräckligt mycket kolhaltigt järn (d v s stål) för att vara möjligt att datera. Holkyxan har enligt Grandin blivit härdad efter att den fått sin slutgiltiga form, d v s blivit upphettad en sista gång och sedan snabbt blivit avkyld, och sedan sannolikt värmebehandlats en gång till för att inte bli spröd. Holkyxan har alltså tillverkats av någon som kan det här med järn, och det vore därför mycket intressant att veta hur gammal den är.
Grandin har skickat bilder på de föreslagna snitt de kommer att göra i föremålen för att kunna plocka ut daterbart material. Det är inte utan att jag och Carina drog efter andan. "Så stora snitt, och så mycket! Inte kan vi väl förstöra de här föremålen...!?!" Men det är så det är: Föremålen i sig är fina, men den vetenskapliga informationen som vi kan få genom att låta datera dem är mycket mera värdefull än utseendet på föremålen. Vi har för övrigt tänkt oss att restaurera föremålen efteråt och låta lägga in ersättningsmaterial i snitten som visar vad det är som har tagits bort, ungefär på samma sätt som Wasa-museet ersatt saknade träbord på Wasa-skeppet med trä i en annan färg, för att visa vad som saknas utan att skeppet ser ut som en schweizerost.
Mirjam håller på med anläggningsbeskrivningarna nu från lokal 20 och 39. Inte ett helt lätt arbete med tanke på ett antal mer eller mindre svårlästa handstilar. Min är väl som vanligt en av de värre, men jag är sannerligen inte ensam! Carina fortsätter textproduktionen i rapporten, också det ett digert arbete. Jag själv har gjort klart genomgången av fotografier, och har rensat bort dubletter och bilder som saknat relevans, eller varit för oskarpa för att spara. Jag har dessutom gått igenom fotoböckerna för att göra dem läsliga för museets registreringsavdeling, som ska registrera våra bilder och skriva fotolistor. Just nu sitter jag och laborerar med olika fyndkategorier och olika sorters material i fyndlistorna. Tanken är att vi med ett knapptryck på datorn, ska kunna se en spridningsbild på en karta var alla skrapor av mörk kvartsit finns, eller var alla kvartskärnor finns, eller var de flesta glödskalen påträffades. Sådana spridningsbilder betyder mycket för tolkningen av boplatserna i kombination med dateringarna.
De sista C14-dateringarna dröjer ett tag. Senast jag hörde någonting om kötiderna hos laboratorierna så pratades det om omkring 12 veckors väntan. Vi har därför fått vår rapporttid förlängd av länsstyrelsen, och den ska vara färdigställd senast den 1 november. Under sommaren kommer vårt eget arbete med rapporten att gå på sparlåga i väntan på de sista analyssvaren, och sedan sätter vi fart igen till hösten.
Jag har emellertid för avsikt att göra ett inlägg till innan sommaren börjar på allvar, i månadsskiftet maj/juni.
/Olof
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)