fredag 26 oktober 2007

Datering, en fråga om tid...

Under de senaste två veckorna har vi suttit jag, Carina och Mirjam och plockat benfragment och små fiskben från de jordpreparat som vi har tagit ur olika anläggningar på lokal 39 och lokal 20. Tro det eller ej, men vi har en tidspress på oss även nu. Vi vill ha iväg de ben och de träkol som ska dateras så snart som möjligt. Benen ska dessutom passera osteologen - benexperten Leif Jonsson i Göteborg, innan de skickas för C14-datering. Alla dateringar, och helst också alla andra analyser måste vara klara innan nyår, så att vi kan börja skriva rapporten i januari. Utan dateringar blir rapportskrivningen tämlingen mager. Nu är vi inte ensamma som vill ha C14-prover daterade, vilket innebär att det kan vara kö på upp till tre månader på laboratorierna. Vi har därför beslutat oss att skicka merparten av våra prover till ett laboratorium i USA, som kan göra jobbet snabbare. Dateringar handlar om tid i flera avseenden än ett...

Arbete pågår även på ett annat plan. Ellinor håller just nu på att, dels göra en lärarhandledning om arkeologi för lärare i Norrbottens län, dels håller hon på att planera för en fotoutställning som ska visa bilder från sommarens grävningar längs Haparandabanan, och då främst från lokal 20 och 39). Det publika arbetet fortsätter att vara viktigt för museet även när själva grävningen är över. Vi måste ju föra ut kunskapen till alla, annars är det ju ingen poäng med att gräva. Det är ju vår gemensamma förhistoria som vi gräver. Den är ju inte bara till för arkeologerna.

Så har vi också fått tillbaka de metallföremål som konserverats av Stiftelsen Föremålsvård i Kiruna. Nu framgår det att den spjutspets som Therese Hellqvist grävde fram inte är en spjutspets. Den visade sig ha en rygg på ena sidan - det är en kniv. Jag har själv inte fått möjlighet att se den konserverade kniven, eftersom arbetet med jordproverna sker i en lokal i andra änden av stan i Luleå, så kniven är inte fotograferad som den ser ut nu. Återkommer med en bild på den om två veckor.

Det får duga med litet andra bilder tills vidare, här nedan.

/Olof
Mirjam ordnar upp bland fyndpåsarna och Carina försöker pressa priser och göra överenskommelse med analysföretag. © Norrbottens museum


Olof plockar små fragment av brända ben ur ett av alla jordpreparat. © Norrbottens museum


Ovanför kompassens linjal ser ni här en ryggkota från en fisk till vänster och ett benfragment till höger. © Norrbottens museum


torsdag 11 oktober 2007

Två veckor inomhus på museet...

En kort lägesbeskrivning just nu på vårt efterarbete just nu: Vi sysslar nu med sortering av plastpåsar fyllda med jord, och en genomgång av de drygt 3800 fyndpåsar som lokal 20 och lokal 39 tillsammans frambringat. Våra jordpåsar som tillsammans tar upp ungefär 35 hyllmetrar med plats, består till största delen av jord från olika benanläggningar som sållats ute i fält med 1-2 mm sållduk. I fält var detta en tidsbesparing eftersom vi bara hällde över det som blev kvar på sållduken direkt över till de föslutningsbara påsarna utan att plocka ur benen, men det arbetet måste göras nu istället. Sedan finns bland dessa påsar träkol för vedartsprover och kol 14-dateringar (även om vi helst daterar brända ben), det finns påsar med jordprover för makrofossilannalyser (används till att leta fröer och annat som kan ha blivit kvar i anläggningarna), och prover för MS-analyser. MS står för Magnetisk succeptibilitet (har jag stavat rätt?) - visar om marken har blivit bränd t ex under en anläggning.

Helst ska vi ha hunnit gå igenom proverna så att vi har full koll på dem, och så att vi kan göra ett urval på vilka av dem som vi kan skicka vidare för analyser innan oktober månad är slut. Analysmaterial ska bland annat skickas till C14-laboratoriet, till osteologen, och till vedartsexperten.

Sedan har vi lika många anläggningsbeskrivningar att gå igenom, som vi har anläggningar: 12 anläggningar på lokal 20 och 52 på lokal 39, men det är inte riktigt sant eftersom alla anläggningar inte grävdes. Den stora utmaningen med anläggningsbeskrivningarna lär väl bli att tyda handstilarna från alla arkeologer, och jag kan inte säga att jag själv är något föredöme när det gäller läsligheten i min handstil...

Vi har också hunnit med att åka tillbaka till lokal 13. 20 och 39 för att kontrollera hur området blev efter att det återställts klart. Vi hyrde in samme maskinförare som kört grävmaskinen för att lägga tillbaka torven, och en förare av en hjullastare för att hjälpa honom. Det återställda området är de delar av grävningsytan som inte kommer att hamna direkt under järnvägen, och det såg riktigt bra ut. När det har fått växa ett par år på platsen kommer man inte att kunna se att vi har varit där.

Så, det får räcka för denna gång. Jag återkommer om två veckor, om inte någonting skriv-värt inträffar före det.
/Olof

Litet bilder blir det även denna gång:

Det återställda delarna av lokal 39 syns som brun torv bortanför den öppna sandytan. Järnvägen kommer att gå där sanden fortfarande ligger bar. Lokal 39 känns väldigt ödslig nu när inga arkeologer är där... © Norrbottens museum

Många påsar är det... Hur ska du fixa det här Olof? © Norrbottens museum

Mirjam har börjat plocka ur benen ur jordpåsarna. © Norrbottens museum